Mer om den egocentriska katten. Lite evolutionsbiologi.

I mitt förra inlägg nämnde jag att det är egocentriskt att tro att svarta katter betyder otur. När du ser en katt gå över vägen, tror du då att kattens vandrande handlar om katten själv, eller om dig? Givetvis handlar det om katten, även om det för ögonblicket är dig som katten reagerar på. Måhända utgör du för ett ögonblick centrum av kattens uppmärksamhet, men du utgör aldrig centrum av kattens universum. Centrum av kattens universum utgörs av katten själv.

I samma inlägg nämnde jag en katt som blev rädd för mig. I den mån katten alls tänkte så gjorde den samma tankefel som görs av en människa som tror att svarta katter betyder otur. Jag var ute och promenerade. Katten fick för sig att mina steg handlade om den, att jag var ute efter den. I själva verket hade jag inte ens sett den. Och om jag hade sett den så hade jag inte brytt mig. Har sett många katter på sistone. Katten var egocentrisk, och överskattade därför sin egen betydelse.

Nu tänker du kanske att det var självklart att katten skulle reagera som den gjorde. Och visst är det så! Men det är också detta som gör kattens beteende intressant. Om kattens reaktion inte vore självklar så hade den inte sagt någonting mer än ett enskilt djurs beteende vid ett enskilt tillfälle. Men just eftersom det är så självklart så säger det något om alla katter. Och i förlängningen om alla andra levande varelser också. Inklusive oss människor. Vi har samma instinkter som katten. Och det finns tillfällen då dessa – till vardags missledande och därför dåliga – instinkter räddar våra liv.

Vi människor är inte designade, vi är evolverade. Våra hjärnor är inte designade för något syfte, som till exempel att förstå universum. I stället har de evolverat därför att de ökar våra chanser att överleva.

För några år sedan läste jag en bok om evolutionspsykologi. När den tog upp konspirationsteorier och religion föreslog den att detta handlade om vår benägenhet till ”false positive”: Hellre tro att något finns när det inte finns, än tro att något inte finns när det faktiskt finns. Låt säga att du är ute i djungeln och hör ett ljud. Var det en tiger, eller var det bara vinden? Tro gärna att det var en tiger! Eller vilket annat farligt rovdjur som helst. Om det bara var vinden förlorar du inte särskilt mycket på att bli rädd i onödan. Men om det var en tiger kan det kosta dig livet att inte vara vaksam på den.

Samma princip gäller för egocentrism. All egocentrism. Någonting händer, någon beter sig på ett visst sätt, eller vad som helst. Antingen handlar det om dig, eller så handlar det inte om dig. I en primitiv social situation, precis som i vildmarken, är det nästan alltid säkrast att utgå från att allting handlar om dig. En false positive gör inte så mycket, medan en false negative kan kosta dig allting.

Evolutionspsykologin skall tas med stora nypor sant. Den kan aldrig bevisa någonting, aldrig ge oss någon säker kunskap. Den är värre än värdelös som moralisk vägledning – som guide till hur världen borde vara, eller till ”hur världen egentligen ser ut”. Men så länge som vi begränsar den till att ge ledtrådar och hypoteser kan evolutionspsykologin vara oerhört givande. Den är en metod för att tolka utifrån den kunskap vi samlar på andra sätt, snarare än för att samla kunskap.

Vi människor är inte genetiskt hårdkodade för att tänka på vissa sätt. Vi är bara genetiskt hårdkodade till att ha en benägenhet att tänka på vissa sätt. Dessa benägenheter kan vi övervinna.

I en mer avancerad social situation är det inte längre särskilt bra att vara egocentriskt. Och den värld som våra förfäder har byggt åt oss är mycket avancerad. Vår värld… våra samhällen, och med dem själva den planet vi lever på… har inte råd med en mänsklighet full av egofixerade skitstövlar som alla tror sig vara ensam om att vara universums centrum. Det är för &%¤# dags för folk att växa upp.

Här har religionerna gjort stora och viktiga insatser under de senaste årtusendena. De läror som i sina nuvarande former kallas för till exempel Hinduism, Buddhism, Kristendom och Islam uppmuntrar människor att se saker i större perspektiv, att tänka bortom sig själva. Det på sin tid kanske mest briljanta var reinkarnationsläran respektive läran om himmel och helvete. Alltså: Att knyta människornas egoism och egocentrism till krav på att åtminstone bete sig som att man ser saker i ett större perspektiv och tänker på andra. Bete dig som om du brydde dig om andra, så får du din belöning efter döden. Samma idé fyller också mer cyniska behov, som möjligheter att exploatera folk ekonomiskt och övertala dem att dö i strid för en. Men detta är en annan historia.

Nackdelen med löften om belöning och hot om bestraffning är att det bara räcker en bit. När man kommit till en viss nivå riskerar löften och hot snarare att låsa fast en, att hämma fortsatt utveckling. Var och en av oss måste lära sig följande läxa: ”Nej, det handlar inte om dig”.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: