Tryggghet och otrygghet

Sitter hopkurad i min egen soffa i mitt eget hem och bloggar lite medan jag torkar. Känns bra. Har precis kommit tillbaka från swimmingpoolen.

I morse vaknade jag med en insikt om att jag är ny i en främmande stad mycket långt från alla jag känner. Att jag faktiskt inte känner någon här. Än så länge har jag inte träffat någon arbetskamrater utanför arbetstid. Privat har jag en enda vän som jag har träffat mer än två gånger. Närmare bestämt har vi setts exakt tre gånger, varav den tredje mestadels var förhandling med hyresvärden. Förutom henne har jag två vänner som jag har träffat två gånger vardera.

Inte underligt att det kändes olustigt att lämna studentkorridoren. De som driver den och de som bor där utgör en mycket stor del av min förankring i staden. Inte för att vi känner varandra eller har något gemensamt, utan för att jag inte känner några andra heller. Paret som driver stället har jag träffat nästan varje dag. Visserligen bara i förbigående, men näst efter jobbet har de ändå varit min närmaste kontakt i staden.

Som ung var det självklart för mig att flytta hemifrån så tidigt som möjligt. Bo ensam, ha mitt eget. Men så värst stort steg var det egentligen aldrig. Jag hade fortfarande både föräldrar och vänner nära till hands i samma stad.

Nu känns det bra att ha mitt eget hem igen. ”Är inte en studentkorridor ett eget hem”, undrar kanske någon nu? Well, det beror på. I praktiken var vi ett antal studenter inneboende hos ett gammalt par. Deras hem, deras tider, deras regler.

Angående förankring så är det något som kommer med tiden. Nu börjar helgen. Imorgon lördag ska jag på bröllop, en arbetskamrat som bjudit mig. I övermorgon söndag ska jag på min fjärde träff med den tjej jag har träffat tre gånger. Alltså tre gånger ”IRL”. Första gången vi pratade med varandra var för ett halvår sedan, jag kontaktade henne på en av de globala communities jag är med i. Länge leve Internet. Andra som jag har träffat en gång eller två lär jag också se igen. Och det är flera från Internet som jag inte hunnit träffa ännu.

Pratade just med min far, och vi insåg en sak. Det där som jag nämnde i mitt förra inlägg, om att huset blandar hyresrätter med bostadsrätter och hotell… det är ju toppen när jag får besök från Sverige! Min hyresvärd lär inte kunna hjälpa dem, men hotellet kan.

Nä, nu ska jag ner till snabbköpet innan de stänger. Toapapper ingick inte på det här stället heller, och jag tänkte inte på att packa något. Tog bara med mig en ryggsäck med grejjer – har kvar det gamla stället till månadsskiftet, och det ligger på vägen mellan jobbet och mitt nya hem. Tänker flytta lite i taget. 🙂

Advertisements
2 comments
  1. Couldn’t understand a word of this. Lots of spelling errors…

  2. Xzenu said:

    The post is in Swedish, and Google translate sucks a bit. But I think most of my posts will be in English from now on.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: