The Host – hur sjutton tänker recensenter egentligen?

Är det någon här som har sett filmen “The Host”, och vad tycker ni i så fall om den?

Själv råkade jag precis se den, och tycker att den var jättebra.

Fram tills nu har jag undvikit den filmen, eftersom recensenterna fördömde den så fullständigt. Efter att ha sett själva filmen har jag jättesvårt att förstå recensionerna. Hur fasen tänker de egentligen? För er som inte har sett filmen, glöm recensionerna. De har inte ens fattat vem som är filmens huvudperson.

Filmen handlar om en rastlös person som kallar sig för Wanderer. I början av filmen kommer hen till ännu en av de världar som civilisationen har koloniserat. Eller invaderat, beroende på hur man ser på saken. För på den här planeten finns det fortfarande våldsamma vildar som gör motstånd. En av dem infiltrerar hens tankar och känslor. Manipulerar henom in i ett bakhåll så att de andra vildarna kan tillfångata henom.

Att Wanderer efter hand byter sida är inte bara Stockholmssyndrom, utan mer komplicerat än så. Det är rimligt att sluta se urbefolkningen som vildar och solidarisera sig med dem. Det är rimligt att börja se koloniseringen av planeten som en orättfärdig invasion. Och den planet vi pratar om är för övrigt Jorden.

På sätt och vis är detta alltså samma story som Avatar, fast med mycket mindre våld och mycket större psykologisk komplexitet. Och naturligtvis med en invaderande rymdvarelse i en människokropp i stället för en invaderande människa i en Na’vi-kropp.

Låt oss nu ta en titt på de absurda recensionerna i Metro och SvD. Mitt helhetsintryck är att båda recensenterna för det första fått för sig att det är människan Melanie som är filmens huvudperson, och för det första redan från början bestämt sig för att hata filmen för att den bygger på en bok av samma författare som Twilight.

(Och Twilight måste man hata, för det är ju obligatoriskt. Dessutom tillhör författarinnan en religiös minoritet, och sådana måste man ju hata. Eller hur det nu var.)

Metros recencent klagar på att filmen inte har tillräckligt mycket våld, att rymdvarelserna inte är grotska monster, och att filmens budskap inte har ett tillräckligt pedagogiskt övertydligt budskap. Ur detta drar hon slutsatsen att filmen helt saknar poäng och att den kategoriskt är “plågsam” för “oss åskådare”. Och att man därmed inte behöver gå in på vad filmen faktiskt innehåller. I mina ögon är detta ett absurt sätt att skriva en så kallad recension på.

SvD:s recension är ännu värre. Recenseneten anklagar filmen för att vara “ologisk”, men avsaknaden av logik verkar snarast ligga i hur hennes mer specifika anklagelser har väldigt lite anknytning till själva filmen.

>>”Den kyske, unga killen och den kåta unga tjejen känns igen från ”Twilight”.”

Jasså? Att killarna skulle vara “kyska” märkte jag inget av?

>>”Melanie/Vandraren får dock betydligt mer stryk än Bella Swan för sin slampighet – tankarna går till något slags hedersförtryck.”

Vad fasen? Att människorna är fientliga mot Wanderer har inte ett dugg med sexualitet att göra. I stället handlar det helt och enbart att hen är en av de rymdvarelser som invaderat deras planet, tagit ifrån dem deras hem, och i deras ögon mördat de flesta av deras nära och kära inklusive Melanie. Recensenten verkar tro att människorna har tillfångatagit människan Melanie, när det i själva verket är rymdvarelsen Wanderer de tillfångatagit. Människorna vet inte ens om att Melanie fortfarande lever någonstans inne i Wanderers hjärna.

>>”Vi får även en repris av triangeldrametemat ”två killar och en tjej”.”

Eh, nej. de båda killarna är aldrig intresserade av samma tjej. den ena är kär i Melanie, den andre i Wanderer. Filmen innehåller inte någon svartsjuka eller konflikt mellan killarna, och inte heller hos Wanderer. Den enda som har känslomässiga relationsproblem är Melanie, som naturligtvis mår rätt dåligt över att sitta i baksätet efter att Wanderer har tagit över hennes kropp.

>>”Vidare har vi de märkliga anspelningarna på islamistiska terrorister.”

Eh, wtf? Det där måste recensenten ha fantiserat ihop helt på egen hand.

Så, hur sjutton tänker dessa recensenter egentligen? Jag vet inte. Kanske var de bara fel personer att se just denna film. Som recensent ser man de filmer man måste se, för jobbets skull. Det ska gå snabbt, man ska slippa tänka efter. Detta utgör i så fall ett underliggande strukturellt problem. De flesta filmer följer bara en väldigt snäv uppsättning av standardmallar. Det blir svårare att bryta detta trista mönster när det får recensenterna att vildsint slå bakut.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: