Funktionshinder existerar bara i en relation

Det som kallas för “funktionshinder” eller “handikapp” är inte något som en person har i sig själv. Än mindre är det något som en person är. Funktionshinder existerar… men de existerar inte inom individen, utan i relationen mellan individen och omgivningen.

Kolla in den här videon, om en kille som lider av ett funktionshinder och ändå söker ett jobb som han på grund av sitt funktionshinder har svårt att utföra ordentligt.

Hans funktionshinder är att vara för lång. Han är så lång att han slår i taket, vilket gör det svårt för honom att utföra sitt arbete ordentligt. För de flesta tittare framstår det dock i stället som att han är av normal längd, och att det i stället är taket som är för lågt. Så kan man ju också se på saken… men det gäller åt andra hållet också. Personer som sitter i rullstol blir funktionshindrade när de hamnar i lokaler som är har trappor, trösklar, smala gångar och så vidare. På samma sätt som videons kille utan rullstol blir funktionshindrad i en lokal där taket är för lågt och det saknas stolar eftersom alla förväntas ha med sig sin egen rullstol.

Samma sak gäller för psykiska och intellektuella funktionshinder. Om någon har eller inte har sådana funktionshinder beror på var samhället sätter gränsen för vad man skall klara av.

Jag minns en kille som jobbade som lagerarbetare. Enligt den lokala chefen skötte han jobbet utmärkt. Killen var inte bra på matte, och hade absolut inte läshuvud. Att memorisera eller analysera var inte hans grej. Han hade inte passat som akademiker, men han trivdes som lagerarbetare. Men så bestämmer koncernens ledning att alla skall kunna sitta i kassan. Och det kan ju den här killen inte. Så han får sparken… och återanställning. Han börjar arbeta igen, på samma arbetsplats och med samma arbetsuppgifter. Skillnaden är att han nu har fått en diagnos, och att staten därför betalar en del av hans lön.

Behövde företaget verkligen kräva att alla skall kunna sitta i kassan? Javisst, de hade ett ekonomiskt behov av att ställa det kravet: Om de inte kräver att alla skall kunna sitta i kassan, då kan de ju inte få lönebidrag för de arbetare som inte klarar att sitta i kassan. Fast så säger de så klart inte, för det skulle ju låta som att de missbrukar systemet för att pressa skattebetalarna på pengar.

Situationen påminner mig om en gammal anekdot om erövringen av Amerika. Kolonisatörerna hade börjat ta över öar i karribien, och förslava ursprungsbefolkningen för att ha som gratis arbetskraft. Det sägs att Drottning Isabella förbjöd förslavandet av indianerna. Men gjorde ett undantag för indianer som var kannibaler. Och precis då, som en lycklig slump, råkade kolonisatörerna upptäcka att alla indianer i själva verket är kannibaler.

Man får se upp med diagnoser. Använda på bra sätt gör de mycket nytta. Men de kan också ge en falsk bild av att när en individ inte passar in i en mer eller mindre godtycklig norm, eller inte orkar med ett mer eller mindre godtyckligt krav, då är det alltid individen det är fel på. Gråzonerna är stora, och ett system kan vara både stöttande och förtryckande på samma gång.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: