Att tulta eller inte tulta

Idag träffade jag en mamma vars lilla barn var mitt emellan bebis och tultare. Vad är då en tultare? Jo, på engelska delas barnens åldrar ofta in i ”baby, toddler, pre-teen och teen”. Ordet toddler tycker jag är gulligt, så för några år sedan importerade jag det lite halvt till svenskan genom att börja kalla den åldersgruppen för tultare. De börjar ju sin tid i denna åldersgrupp med att tulta runt, på sina små ben. (Att tulta: ”gå med osäkra steg (om små barn)”)

Just det här barnet var alltså mitt mellan bebis/baby och tultare/toddler. Hen kunde gå, litegrann, med mammans hjälp. Kunde kanske ta något enstaka steg själv.

För mig var detta en påminnelse om att kategorier inte existerar ute i den fysiska verkligheten. Visst existerar de, men bara i de interna verkligheter som utgörs av våra psyken och i de sociala verkligheter som utgörs av våra kulturer. Gränsen mellan åldersgrupper, precis som mellan alla andra grupper, är alltid flytande.

Men myndighetsåldern då, undrar ni kanske? Det är väl ändå en skarp gräns? Javisst, men den gör ju inte heller anspråk på att vara en del av naturen, utan hör helt och hållet hemma i kulturen. Den innebär helt enkelt att de personer som har levt ett visst antal dagar faktiskt har levt detta antal dagar, och att samhället har bestämt att det är efter detta antal dagar som samhället anförtror dem att få rösta.

Det lilla barnet på restaurangen var inte redo att gå, än mindre redo att rösta. Snart kommer hen att kunna gå på riktigt. Då är hen inte en bebis längre, utan en tultare. Tills dess sitter hen fast mellan dessa båda kategorier. För långt kommen för att fortfarande riktigt vara bebis, inte tillräckligt långt gången för att redan riktigt vara tultare.

När kommer detta barn vara mogen att rösta? Tja, inte än på många år i alla fall. Blir väl någon gång mellan 15 och 25 ungefär.

Om hen blir politiskt intresserad innan artonårsdagen är chansen god att hen ändå får vara med och rösta i nästa val – det är ju trots allt fyra år mellan dem. Kanske kommer hen att missa ett val, och det är ju lite trist… men att ge sig till tåls till nästa val är inte så stor uppoffring. I gengäld slipper en massa andra barn ta ansvar för hur landet styrs. Och det ansvaret kan ibland vara tungt att bära.

Om hen i stället inte känner sig redo att rösta när första valet kommer, ja, då kan hen ju självmant hoppa över att rösta denna gång. Och om hen röstar på något dumt så kan hen ju alltid ursäkta sig med att alla mognar i sin egen takt men att samhället måste dra gränsen någonstans. För individuell rösträttsålder vill vi INTE ha. Fatta vilken dragkamp det skulle bli, när olika politiska grupper kämpar för att just de som är benägna att rösta på just deras parti ska få sin rösträtt först – och att de som riskerar att rösta på något annat parti helst aldrig ska få sin rösträtt.

Nej, artonårsgränsen är en bra kompromiss. Men för att gå behövs det inte några regleringar. Det kommer när det kommer.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: