Filmen om 50 nyanser av uppfuckad hjärna

Sisådärja. Nu har jag varit och sett filmen ”50 shades of Grey”. Igår kväll var vi ett gäng från RFSU och RFSL som gick och såg den tillsammans. En film om en tragisk man som inte kan hantera kärlek och som i sitt djupa självförakt säger sig vara ”fifty shades of fucked up”.

Handlingen börjar enkelt. Pojke möter flicka, pojke bjuder flicka på dejt, pojke får panik och kalla fötter så att han snabbt avbryter dejten (mumlandes något om att han inte är rätt man för henne), pojke skickar flicka svindyr present (närmare bestämt en förstautgåva av en gammal klassisk bok som gick till litteraturhistorien med sitt budskap om att flickor som blivit våldtagna också kan vara fina flickor trots att de inte är oskuld längre), flicka himlar med ögonen och tycker att nu får du för fasen skärpa dig. Därefter fortsätter tjejen att umgås med killen, trots att hon redan insett att han är ett praktmiffo. Detta eftersom han är både snygg och spännande, med förmåga att bjuda på både lyx och exotisk sexualitet. En får ta det onda med det goda. Eller något sånt.

Men, skulle inte filmen handla om BDSM? Om Bondage, Dominans och SadoMasochism? Är det inte det som alla har pratat om när det gäller den här filmen? Meh.

Filmen handlar om en känslomässigt distanserad och förvirrad kille som hatar sig själv, som har tonvis med känslomässigt bagage, och som är väldigt obekväm med relationer. Som träffar en tjej som helt saknar tidigare erfarenhet av vuxna relationer. Killen är en framgångsrik affärsman, medan hon är nyutexaminerad från universitetet.

Han tål inte beröring, är livrädd för att släppa henne nära känslomässigt, och vill inte sova tillsammans. Han är målmedveten när det gäller sexuell utlevnad, men totalt handfallen när det gäller att bygga en djupare kontakt. Till exempel är det en sexuell grej han vill göra, en grej som hon aldrig har prövat tidigare och har all anledning att vara väldigt nervös inför. När han väl får henne att gå med på att ta detta stora steg med honom, hur hanterar han då detta? Jo, direkt efter att ha gett henne cirka 30 sekunders sexuell utlevnad så säger han ungefär ”och förresten så måste jag sticka och jobba nu, hej då!”. Hon verkade verkligen gilla sexleken när den pågick, men när han sen bara drar efteråt blir hon – föga förvånande – full av tvivel och börjar gråta.

Vad har då BDSM med den här historien att göra? Well, inte speciellt mycket. Visst, huvudpersonerna har några heta sexscener, varav de flesta innehåller BDSM. Den scen som jag nyss nämnde att han smet ifrån, det var första gången någonsin han gav henne smisk. Men fokus ligger inte på den sexuella utlevnaden och njutningen, utan på att killen är ett praktmiffo som fuckar upp alltihopa. Vilket inte har ett smack med BDSM att göra. Den sexuella kontakt han smet ifrån råkade visserligen vara just BDSM, men om den i stället hade varit hennes första gång för oralsex eller whatever så hade hans beteende varit lika miffo och hennes reaktion lika begriplig.

I den här filmen blir BDSM dominansdynamik i första hand ett verktyg för killens kamp för att undvika beröring och undvika att prata om känslor. Genom att gömma sig bakom sin roll som ”dominant” kan han smita från att konfrontera sig själv eller henne, för att i stället gömma sig bakom olika varianter av ”gör som jag säger, för att jag har sagt det”.

Han växlar ständigt mellan att bete sig extremt reserverat och att bete sig extremt gränslöst. Växlar mellan att vara jättenoga med att respektera hennes gränser och att vara extremt påstridig. Vid ett tillfälle rentav flyga på henne så att det närmast verkar som ren tur att han råkade hamna på rätt sida av gränsen till våldtäkt. Hans sätt att presentera sin sadomasochistiska läggning för henne pendlar också mellan säljsnack och något som mest verkar vara internaliserad kategorism eller internaliserad parafobi – alltså samma sak som ”internaliserad homofobi”, fast för andra minoriteter än just homosexuella. I början gör han verkligen sitt bästa för att hon ska se hans läggning som en mörk hemlighet. Och på slutet verkar deras utlevnad mest handla om att hjälpas åt att bevisa för varandra att BDSM är något dåligt. Dagens tips: När ni redan är arga och förtvivlade och konstaterar att ni misslyckas med att kommunicera med varandra, då är det INTE rätt tillfälle att tänja de sexuella gränserna med experiment som utgör ett extremt stort steg för någon av de inblandade… mkey?

Rent allmänt är tjejen inte på långa vägar lika illa som killen, men har helt klart en del miffofasoner hon också. När hon precis har flyttat ihop med med sin helt nyblivna pojkvän och ändå bestämmer sig för att åka iväg till en annan delstat för att hälsa på sin mamma, när bestämmer hon sig då för att berätta detta för sin nyblivna sambo? Jo, kvällen innan hon ska åka. Och hon berättar det inte i enrum, utan inför hela hans familj som hon mycket väl vet aldrig har sett honom med en flickvän förut. Cheezus.

Allt som allt utgör filmen ett intressant psykologiskt drama om två ganska uppfuckade människor och deras tafatta försök att närma sig varandra. Mitt enda klagomål gäller inte själva den här filmen, utan bristen på filmer som gestaltar människor som håller på med BDSM utan att vara helt uppfuckade i skallen. De flesta sadomasochister och andra BDSMF:are (där F står för fetischism) är vanliga vettiga människor, utan Christian Greys fruktansvärda kollektion av oläkta barndomstrauman.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: