Hollywoods tragiska sexuella minoriteter: Vad ”50 Shades of Grey”, ”Pretty Woman” och ”Buffy the Vampire Slayer” har gemensamt.

Inom Hollywoods universum av filmer och teveserier finns det gott om kärlekspar som är lyckade, lyckliga och oproblematiska. Fina människor som älskar varandra på ett fint sätt, och som rent allmänt framstår som goda föredömen att avslappnat och ångestfritt låta sig inspireras av. Men bara för de tittare som råkar tillhöra amerikansk mainstream. För sexuella minoriteter ser det helt annorlunda ut.

När såg du senast en film eller teveserie där till exempel en homosexuell, en sadomasochist eller en sexarbetare tillåts ha ett bra liv? Alltså inte bara för ett litet ögonblick mellan de obligatoriska tragedierna? Att faktiskt få ha en relation som börjar okej eller bättre, fortsätter okej eller bättre, och slutar okej eller bättre? Själv kan jag tyvärr inte på rak arm komma på ett enda sådant exempel.

Visst händer det att minoritetspersoner får vara huvudpersoner. Filmerna ”50 Shades of Grey” och ”Pretty Woman” är jättepopulära. Så även teveserien ”Buffy the Vampire Slayer”. Dessa torde vara de i särklass mest kända, och i populärkulturen mest banbrytande, skildringarna av kärleksrelation med en sadomasochist, med en sexarbetare respektive med en lesbisk.

Visst har dessa karaktärer fina kvaliteter. En snygg och stenrik sadomasochist. En snäll och vacker sexarbetare med stark vilja och gott hjärta. Två unga snygga häxor som räddar världen tillsammans och blir kära i varandra. Men vad är det egentligen för psyken och kärleksliv dessa huvudpersoner har? Aldrig de harmoniska, aldrig de lyckliga.

Nej, i stället har dessa huvudpersoner tre saker gemensamt. Nämligen tragisk bakgrund, tragisk relation, och tragiskt slut.

Tragisk bakgrund
Christian Grey i ”50 Shades” har varit med om alla slags hemskheter. Han utsattes för svält och övergrepp, hans mamma knarkade ihjäl sig när han var fyra år gammal, och under mer än två tredjedelar av hans tid som tonåring var han sexslav åt en mycket äldre kvinna – en väninna till hans mamma.

Vivian i ”Pretty Woman” har farit väldigt illa som sexarbetare. Det lilla hon berättar om sitt liv fokuserar på hur dåligt hon har mått, och själva filmen börjar för övrigt med att hennes mördade kollegas lik släpas fram ur en container.

Tara i ”Buffy the Vampire Slayer” kom från en förtryckande familj som under alla år bland annat lurade henne att tro att hon är en demon. ”I lived my life in shadow, never the sun on my face”, som hon sammanfattar sitt liv.

Tragisk relation
Christian Grey i ”50 Shades” beskriver sig själv som ”50 shades of fucked up”. Och det med all rätt. Han tål inte känslomässig eller fysisk intimitet, och beter sig allmänt muppigt och creepy. Hans sadomasochistiska läggning verkar i första hand vara hans förevändning för att slippa kommunicera på allvar.

Vivian i ”Pretty Woman” blir gång på gång utsatt för misstro och förnedring. Inte bara från omgivningen i största allmänhet, utan även från Edward som hon av någon anledning ändå håller på och kärar ner sig i.

Tara i ”Buffy the Vampire Slayer” hålls hemlig jättelänge. När relationen mellan henne och Willow väl blir officiell dröjer det länge till deras första kyss. När den väl kommer så är det under jättetragiska omständigheter: En god vän till Willow har precis dött, hon är är jätteförtvivlad och Tara kysser henne för att trösta henne. Kort därefter blir Tara utsatt för övernaturliga övergrepp som förstör hennes hjärna, så Willow får bli hennes personliga assistent. När hon väl har tillfrisknat börjar Willow själv utsätta henne för övergrepp, vilket driver henne till att lämna henne.

Tragiskt slut
Christian tar ut sin vrede och förtvivlan på sin flickvän så att hon får känna sig tillräckligt äcklad och arg och otrygg för att dumpa honom åt helvete i sorg och vrede.

Vivian blir utsatt för ett våldtäktsförsök av Edwards affärspartner, och bryter strax därefter kontakten med Edward eftersom han inte vill ha ett riktigt förhållande med henne utan bara fortsätta köpa sexuella tjänster av henne. I orginalmanus slutar det hela med att hon tar en överdos knark och dör, men i själva filmen skohornar de i stället in att hon plötsligt inte är sexarbetare så att sagan i stället kan få ett lyckligt slut för en kvinna som minsann inte alls tillhör den stigmatiserade minoriteten så det så. Detta kommer väldigt abrupt under filmens allra sista minuter: Plötsligt slutar Vivian vara sexarbetare, och därefter söker Edward upp henne för att bli ihop med henne på riktigt.

Tara och Willow försonas till sist. Då kommer de för första gången i närheten av att ha en sexscen, och då blir Tara plötsligt mördad av någon random idiot. Vilket förvandlar Willow till en galen ”Psycho Lesbian” vars stora dilemma i livet är om hon ska nöja sig med att bli seriemördare eller om hon ska slå på stort och förgöra hela världen.

Hur representativa är dessa tre exempel?
Tyvärr är de nog väldigt representativa för underhållningsbranschens huvudfåra. Visst finns det andra filmer och serier, men hur mycket mer positiv bild brukar de ge?

Secretary är på många sätt en gullig romantisk komedi om en sadomasochistisk relation. Men filmens första scen är att den masochistiska huvudpersonen blir villkorligt frigiven från ett mentalsjukhus. Att masochism, åtminstone i hennes fall, är djupt sammanflätat med självskadebeteende och psykisk ohälsa löper som en röd tråd genom filmen. ”Preaching to the perverted” är också en ganska gullig romantisk komedi, en där varken masochisten eller hans domina framställs som psykiskt störd. Å andra sidan ägnar han det mesta av filmen åt att hata sadomasochism, och framför allt är filmen extremt okänd jämfört med de båda andra filmerna.

Independence Day innehåller en sexarbetare som i sig själv är en juste och oproblematisk karaktär, men under första halvan av filmen existerar hon bara som förklaring till varför huvudpersonen inte har kunnat bli astronaut: Eftersom han har valt att fortsätta vara gift med henne trots att hon jobbar som strippa så har stigmatiseringen av henne smittat av sig på honom, och detta har dödat hans karriärmöjligheter.

Den sjunde säsongen av Buffy the Vampire Slayer innehåller en ny lesbisk kärleksrelation, efter Taras död i sjätte säsongen. Men denna nya relation får väldigt lite utrymme i säsongen, och är med en ny biperson som får på tok för lite screentime för att ha någon chans till karaktärsutveckling. Av den lilla tid som läggs på Willow och hennes nya flickvän används en del till att etablera att Willow fortfarande har kvar sina tendenser till att begå övernaturliga övergrepp, så att bristande självbevarelsedrift är en grundförutsättning för att hennes nya flickvän ska stanna hos henne. Serien ”Orange is the new black” bygger på en lesbisk relation – närmare bestämt en relation som förstörde båda kvinnornas liv och ledde till att huvudpersonen hamnade i fängelse. Och så vidare.

Nu har jag använt just sadomasochister, sexarbetare och homosexuella som exempel på hur stigmatiserande sexuella minoriteter blir behandlade av Hollywood. Samma fenomen gäller även andra minoriteter. Polyamorösa relationer, hur ofta får de en välvillig porträttering? I den mån de alls existerar? Den edna mainstramfilm jag kommer på så där på rak arm är 2012, där ett triangeldrama utvecklar sig till att de båda männen börjar samarbeta med varandra. Precis när det verkar som att de äntligen ska komma överens om att låta tjejen vara ihop med dem båda två, då säger det plötsligt splatt och den ena mannen har gått en plötslig och brutal död till mötes.

Men tvåsamma heterosexuella vaniljrelationer då, undrar du kanske? Är inte de också ofta problemfyllda på film? Javisst, ofta. Men långtifrån alltid. När det gäller just tvåsamma heterosexuella vaniljrelationer, då finns det även många oproblematiska relationer att hämta trygghet och inspiration från. Problemet med filmer som ”50 shades” och ”Pretty Woman” och serier som ”Buffy the Vampire Slayer” är inte dessa verk i sig, utan bristen på andra verk som framställer de berörda sexuella minoriteterna på ett mer avspänt och juste sätt.

Nej. Kan vi inte pretty please få några sådana filmer och serier? Är det inte på tiden att det börjar komma en del sådant? Att även minoriteter kan få framställas som vanliga vettiga människor? Inte bara som monster att hata eller som trasiga miffon att tycka synd om och hoppas att de plötsligt kommer att bli botade?

Två disclaimers!

Första disclaimern
Min kritik handlar om strukturer, inte om enskilda filmer eller serier. Det är helt okej att gestalta en relation med tragisk bakgrund, tragisk fortsättning och tragiskt slut, oavsett vad inblandade parter har för sexuell läggning, identitet, praktik eller whatever. Problemet handlar alltså inte om de exempel jag nämner, utan om bristen på motbilder.

Nämn tre exempel där mainstreamheterosexuella relationer är tragedier, och det är lätt att nämna tre motexempel på populära filmer och serier där mainstreamheterosexuella relationer är helt oproblematiska och bara finns med som en positiv grej. Och även när relationen slutar tragiskt så har det vanligtvis inte ett smack med läggning eller dylikt att göra, utan beror på yttre orsaker. När folk dör i Titanic så är det för att båten sjunker, inte för att huvudpersonerna är sådana där konstiga monogama heterosexuella. Problemet med de tre exempel jag nämner är att de med sina tragedier och allt intar en särställning som mainstreamkulturens första riktigt stora skildring av en sexuell minoritet, och det finns väldigt ont om kända motbilder där icke-uppfuckade personer från minoriteten i fråga får ha icke-uppfuckade kärleksrelationer.

Andra disclaimern
Just när det gäller homosexualitet börjar det sakta men säkert etablera sig sådana motbilder även inom mainstream. “Modern Family” och “But I’m a cheerleader” har nämnts i diskussioner kring mitt inlägg. Tyvärr har jag inte sett denna serie respektive film, men det sägs att båda är rätt populära inom mainstream och att de innehåller samkönade relationer som i sig själva är helt oproblematiska – även om huvudpersonerna i “But I’m a cheerleader” utsätts för många puckade homofober så är detta problem som kommmer utifrån snarare än at vara en del av själva relationen. Jag hoppas att detta stämmer, och att motsvarande motbilder refter hand kommer att börja dyka upp även när det gäller sexarbetare respektive sadomasochister och andra BDSMF:are. Liksom för polyamorösa/flersamma, för den delen.

Tänk er filmen Wargames. Huvudpersonen börjar spela dataspel med en superdator, vilken får sig en knäpp och bestämmer sig för att starta kärnvapenkrig på riktigt. Sen handlar restan av filmen om hur huvudpersonen och hans flickvän tillsammans försöker stoppa den galna superdatorn. Tillsammans övertalar de professorn som en gång skapade datorn att hjälpa till med att få stopp på den. Längs vägen fördjupar huvudpersonen och hans flickvän sin gemensamma kärleksrelation, och stöttar varandra genom skräcken för att världen ska gå under. Deras relation och deras sexuella läggning/identitet/praktik är helt oproblematiska: De utgör inte en del av filmens problem, utan hör tvärtom helt och enbart till de goda motkrafterna mot allt det hemska. Just därför tänker man inte på deras relation, den är för självklar för att fundera över. Detta är hur vanligt som helst, tusentals filmer följer samma mönster.

Tänk er nu samma film en gång till, men gör om flickvännen till en pojkvän eller lägg till att de har ett BDSM-förhållande – samtidigt som deras relation fortsätter att vara gulligt oproblematisk och fortfarande enbart fyller funktionen av att vara en positiv motkraft till det hemska utomstående hot de måste hantera.

Det är detta som saknas: Filmer och serier där personer från sexuella minoriteter tillåts finnas med på denna typ av positiva sätt, där de enbart behöver möta problem som inte har med deras sexuella läggning/identitet/praktik att göra.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: