Xzenu Priderapport Stockholm 2015: Dags för HBTQ+ ?

Hej alla.
Välkomna till min årliga rapport från Stockholm Pride, för Darkside.se

Stockholm Pride var toppen i år också. Fullt ös i Pride Park, Pride House och Pride Paraden. Om vi börjar med Pride Park så hade de samma upplägg som de etablerade förra året. Att förutom en massa tält för olika organisationer et cetera och en stor scen där en massa artister uppträder även ha ett avgränsat område med artonårsgräns. Detta område kallas för kinkykvarteret. Där inne hålls en massa föreläsningar, shower och workshops med BDSMF som tema. Alltså Bondage, Dominans, Sadomasochism och Fetischism. Och där är hela tiden folk som provar på olika former av BDSMF. Främst då med Bondage, att det hela tiden fanns folk som höll på och band varandra med rep.

Förra året kritiserade jag att allt som var BDSMF-relaterat i parken höll sig till kinkykvarteret, eftersom detta utestängde dels vuxna som har småbarn och dels personer som är under arton men själva är intresserade. Observera att jag inte kritiserar kinkykvarterets artonårsgräns, den är välmotiverad. Nej, vad jag menar är att det även borde finnas någon plats utanför kinkykvarteret för att på en teoretisk och social nivå diskutera BDSMF. I år kompenserades detta problem i viss mån genom att ”Pride Ung” höll ett shibarievenemang för ungdomar. Så att de som inte kom in i kinkykverteret fick något, åtminstone.

Kinkykvarteret hade mycket bra stämning, och mycket aktiviteter för de som är insatta och intresserade. Något jag särskilt uppskattade var de ponnyflickor som drog sina ekipage ut i den vanliga parken. Däremot var det ganska hög tröskel för att komma in i gemenskapen. Många av de som kom in stod bara där och tittade, och såg ganska vilsna ut. Det borde ha funnits en vägg med informationsskyltar om vad BDSMF är och hur det fungerar, gärna i kombination med ett bokbord och tydligt identifierbara informatörer för nyfikna personer att prata med.

Med nyfikna menar jag då både sådana som själva har ett spirande intresse för BDSMF och sådana som personligen inte alls gillar BDSMF men som försöker förstå. Helst hade jag sett en sådan informationssektion precis utanför ingången till Kinkykvarteret. Så att den hade varit tillgänglig även för dem som av en eller annan anledning inte går in i Kinkykvarteret, och så att de som faktiskt går in kan ta del av den innan de går in. RFSU:s tält låg jättenära Kinkykvarteret, så ett samarbete med RFSU:s nationella BDSMF-nätverk hade kunnat vara en bra lösning på det här behovet.

Över till Pride House så innehöll den ett brett spektrum av föredrag och paneldebatter, med en bra blandning av politik, aktivism och folkbildning. Tyvärr har Pride House nu för tiden ganska högt inträde, en hundralapp för ett dagspass. Men i gengäld är en del föredrag gratis att gå in på. Alltså att de på just dessa släpper in folk som saknar biljett. Så långt så bra. Dock gjorde arrangörerna av Pride House en stor missbedömning av intresset för BDSMF, och detta är något som verkligen behöver fixas till nästa år. RFSU höll två föredrag varav det andra var jättebra och det första sägs ha varit mycket bra det också. Tyvärr hade båda föredragen tilldelats på tok för få lokaler, och tvingades därför avvisa minst hälften av de som ville komma och vara publik. Själv hörde jag till de många som blev avvisade från det första föredraget trots att vi kom i god tid. Till det andra föredraget var vi några kompisar som ställde oss i kö väldigt väldigt tidigt, och därmed hörde till den lyckliga minoritet som faktiskt blev insläppta. Skärpning, Pride House!

Dessutom led detta föredrag av att vara hälften så långt som det borde. Det Renita och Elin sade var jättebra. Men eftersom de inte hade fått det dubbelpass de bett om utan bara ett enkelpass så fick de hasta förbi vissa saker. Och då hade de ändå extremt ont om tid för frågor från publiken. Nej, till nästa år bör de få ett dubbelpass i en mycket större lokal! Helst då en sal med gratis inträde.

Ett annat föredrag som drabbades av administrativa problem var det som Humanisternas HBTQ-nätverk höll om att komma ut som homosexuell eller ateist i Kenya. I detta fall berodde problemet dock inte på Stockholm Pride, utan på migrationsverket. Vilket tyvärr vägrade att bevilja visum till den ena föredragshållaren. Föredraget blev bra ändå. Handlade om hur både homosexualitet och ateism behandlas som omoral, hädelse och brott mot den religiösa samhällsmoralen. Denna gång i Kenya. Föredraget var en uppföljare på det föredrag jag själv höll på Stockholm Pride förra året, och på West Pride året innan. Samma tema, förutom att det handlade om Indonesien i stället.

Själva prideparaden var också bra som vanligt, med härlig stämning och ett brett utbud av deltagare. Själv uppskattade jag särskilt att Rose Alliance var tillbaka. Sexarbetare är en av de mest utsatta minoriteterna i dagens Sverige, och det behövs verkligen aktivistgrupper som är av sexarbetare och för sexarbetare. Förresten! Nu när jag skriver detta så har jag precis fått besked om att Amnesty International tagit ställning för global avkriminalisering av sexarbete och sexköp. Så, visst går det framåt. Men, åter till själva Pride!

Var det då något som var dåligt med årets Pride? Nja, inte med själva Pride – men däremot med diverse rövhattar som försöker använda Pride som förevändning att hetsa mot etniska minoriteter och mot sexuella minoriteter. Två högerextrema demonstrationer hölls. Båda hade väldigt få deltagare, och lyckades tack och lov inte generera några våldsamheter. Den första av dessa båda högerextrema demonstrationer var mot invandrare och förortsbor. Den kallade sig för Järva citat pride slutcitat, men drevs inte av HBTQ-aktivister utan av högerextremister med anknytning till homofobi och till SD. Föga förvånande körde de sitt event helt på egen hand, utan samarbeten med vare sig HBTQ-organisationer eller lokala organisationer.

Den andra var en motdemonstration mot prideparaden. Svartklädda människor som demonstrerade för att konservativa heterosexuella kärnfamiljer ska vara det enda acceptabla. Flera av varandra oberoende personer berättade för mig att denna lilla grupp i hög utsträckning bestod av samma individer som hade deltagit i den lilla ”Järva Pride” ett par dagar tidigare.

Nåväl. Ingen av dessa demonstrationer resulterade i mer än en axelryckning. Lokalbefolkningen i Järva skrattade bara, och vinkade muntert åt högerextremisternas försök att leka gay. Och den tredje oktober blir det Järva Mångfaldsfestival i Husby. En manifestation med bred förankring, för att stå upp mot både homofobi och rasism.

På nätet var det också några som hetsade mot sexuella minoriteter. I år med fokus på att försöka slå in en kil mellan HBTQ och BDSMF och försöka fördriva BDSMF från Pride. Värst var en debattartikel där författaren hånade och fördömde BDSM och dess deltagande i Pride, samtidigt som hen själv utgav sig för att företräda HBTQ. Artikeln fick ganska stor spridning, eftersom den publicerades på en blogg som utger sig för att vara ett seriöst nöjesmagasin för homosexuella.

Vid närmare anblick visade det sig dock snabbt att detta så kallade ”gaybladet” saknar ansvarig utgivare och gör okritisk reklam för högerextrema Järva Pride och även innehåller väldigt mycket annat som ger SD-vibbar. En av artiklarna från augusti är en jättemuppig text om Islam. Strax efter Stockholm Pride började samma anonyma blogg hylla en öppet nynazistisk grupp med svammel om hur nynazisterna skulle ha ”plockat poäng” i samband med Pride. Det är alltså mycket som tyder på att sajten i sin helhet är en högerextrem trollblogg vars syfte är pinkwashing, alltså att försöka få diverse kategoristisk skit att verka rumsren genom att linda in den i en regnbågsflagga.

Några andra som försökte argumentera för att utestänga legitima sexuella minoriteter från Pride gjorde detta genom att försöka begränsa begreppet HBTQ till att bara betyda HBT. Detta genom att försöka skapa en dikotomi mellan å ena sidan HBTQ och å andra sidan ”cis-heterosexuella” – det vill säga personer som varken är homosexuella, bisexuella eller transpersoner, oavsett hur queera dessa är i övrigt.

Är BDSMF queer? Well, för mig är det självklart att både BDSMF och homosexualitet KAN vara queer, men inte BEHÖVER vara det. Det är upp till var och en att identifiera sig. Själv ser jag BDSMF som oerhört queert, eftersom det handlar om att frikoppla dominans och underkastelse från könsroller: Den som är dominant respektive undergiven är den som själv väljer denna roll utifrån sina egna intressen och behov, i stället för att människor blir pådyvlade dessa roller utifrån sin könstillhörighet. Sen är det upp till var och en att se detta som queer eller inte. Men självfallet hör sexuella minoriteter som BDSMF hemma i Priderörelsen, helt oavsett om en ser det som queer eller inte. Kanske bör vi bli mer inkluderande genom att gå vidare från att prata om HBTQ till att prata om HBTQ+. Sen kan folk tjafsa bäst de gitter om huruvida de ser BDSMF som en del av Q:et eller som en del av plustecknet.

Och med detta sagt säger jag tack och hej för i år. 🙂

Advertisements
2 comments
  1. Kinkykvarteret said:

    Tack för rapporten! Många tänkvärda ord och bra feedback om hur vi kan göra ett bättre Kinkykvarter! Vill bara påpeka att Pride Ung, utöver shibari punkten, även bjöd in Kinkykvarteret till Ung House för en frågestund om BDSMF =)

    Hoppas vi ses nästa år!
    /MVH Kinkykvarteret Crew

  2. Sandra said:

    Nästa år ses vi på Pride Järva 2016!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

    Hålls det i Sthlm city är det spiken i kistan.

    Ps. Kinky kvarteret var skit! Ds.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: